JÄRNHYTTOR
De första järnhyttorna i Filipstads Bergslag är troligen från slutet av 1300-talet eller början av 1400-talet. Från 1413 vet man nämligen att gruvbrytningen i Filipstads Bergslag hade kommit igång. Då utfärdade Erik av Pommern sitt privilegiebrev för ”Järnberghet i Wermlande”. Hyttorna nämns först i Gustav Vasas jordebok från år 1540. Vid denna tid fanns 15 hyttor runt omkring Filipstad. Detta betyder att hyttor som anges vara startade 1540 med största sannolikhet är äldre. Årtalen inom parantes gäller under vilka år hyttan (masugnen) var i drift. Sedan nämns också om smide (hammare) eller gjuteri och dylikt funnits på platsen.

Asphyttan (1540–1845)
Belägen ca 10 km söder om Filipstad, 128 m.ö.h. 1545 anlägger Gustav Vasa en hammarsmedja på platsen och Asphyttan blir kronobruk (ägt av staten). En ny hammare och en såg uppfördes 1570. I början av 1570-talet gjordes gjutningar i hyttan. Om man betänker att man i hammarsmedjan under samma tid tillverkade åtskilliga redskap och verktyg av järn så är det tydligt att Asphyttan inte endast ägde den första stångjärnssmedjan utan även det första gjuteriet och det första manufakturverket i Värmland. Omkring 1620 anläggs Asphytte bergsmanshammare. På 1670-talet består Asphyttan av en masugn och två hammare med sammanlagt 4 härdar. Efter 1689 består Asphyttan av masugn och en hammare med en härd. 1728 läggs f. d. kronohammaren ned i samband med att släkten Linroth flyttar verksamheten till Bjurbäcken. 1845 skedde sista blåsningen och därmed nedlades hyttan.

Bjurbäckshyttan (ca 1610–1841)
Belägen ca 14 km söder om Filipstad, 115 m.ö.h. Hyttan ligger i Lungsunds socken och hör väl därmed möjligen inte till Filipstads Bergslag. Då avståndet till Filipstad dock inte är mer än 14 km har vi ändå tagit oss friheten att ta med hyttan här. Dessutom finns sambandet med Asphyttan genom släkten Linroth. Redan innan hyttan togs i drift ca 1610 anlades en stångjärnshammare (senare kallad den västra) 1602. Ytterliggare en hammare (knipphammare) anlades 1611, kallad östra. 1626 byggdes knipphammaren om till stångjärnshammare. Under 1600-talet sker driften vid hyttan endast sporadiskt, 1655 hade hyttan t. ex. stått stilla omkring 10 år. 1754 Erhölls tillstånd att uppsätta en stjärthammare. 1841 läggs hyttan ned. Under 1840-talet infördes dock lancashiremetoden och smedjan vid Åminnefors några 100 m norr om hyttan blev smältsmedja under det att en räcksmedja anordnades vid Bjurbäcken. Denna verksamhet fortsatte till 1890 då all järnhantering vid Bjurbäcken avslutades.

Bolhyttan (1540–1876)
Belägen ca 5 km sydväst om Filipstad, ca 230 m.ö.h. Nuvarande stavning är Bålhyttan.

Bornshyttan (1540-1815)
Belägen drygt 10 km nordost om Filipstad ca 202 m.ö.h. Bornshyttan var under 1500-talet en av de största hyttorna i Filipstads Bergslag. Endast obetydliga rester visar var idag var hyttan stått. Nedlades troligen därför att vattendraget var alltför klent.

Bosjöhyttan (1637-1883)
Belägen ca 20 km nordväst om Filipstad, 190 m.ö.h. Hyttan anlades 1637 vid Bosjöns norra ände. Den kallades först för Gräsbosjöhyttan. 1642 fick erhöll hammaren sitt privilegium, men det är ovisst om någon smedja byggdes redan då. År 1661 uppfördes en stångjärnshammare vid Bosjöns södra ände. Trots anläggningarnas ur kommunikationssynpunkt svåra läge blev det tack vare goda tillgångar på vatten och skog snart nog en betydelsefull industri. Verksamheten vid hammaren upphörde 1861 men hyttan gick fram till år 1883. Ett träsliperi uppfördes strax ovanför hyttan i början på 1890-talet.

Brattforshyttan (1540-1920)
Belägen cirka 10 km sydväst om Filipstad, ca 150 m.ö.h. I början av 1600-talet var hyttan nedlagd. Troligen i drift kring 1624. Enligt Harmens register återuppbygd 1641. Två stångjärnshamrar anlades vid Brattfors. Den nedre år 1615, den övre i början av 1630-talet. Den övre hammaren nedlades troligen 1689. Lanchashiresmide infördes 1853, men nedlades 1918. Sista blåsningen i hyttan skedde 1920.

Dalkarlssjöhyttan (1649-1858)
Belägen ca 25 km norr om Filipstad, hela 300 meter över havet, och därmed den högst belägna hyttan i vår bergslag. Privilegierad 1642, men uppbyggd först 1649. Levererade tackjärn mestadels till Lesjöfors bruk som efter nedläggningen tog sitt tackjärn till största del från Långbanshyttan. Disponent Gerard De Geer har skrivit en intressant bok om hyttan (Dalkarlssjöhyttan, Bonniers 1957).

Dammhyttan (ca 1630-1791)
Belägen ca 13 km nordöst om Filipstad, 210 m.ö.h. (förr kallad Damshyttan). En hammare byggdes någon gång på 1620- eller 1630-talet. Hammaren troligen ödelagd på 1680-talet på grund av skogsbrist.

Finshyttan (Gamla hyttan 1540–1751, Nya 1875–1925)
Belägen 2 km norr om Filipstads kyrka, 145 m.ö.h. En hammare blev privilegierad 1643 och enligt Fernow ödelades den redan före 1666 och för övrigt finns inga underrättelser om denna smedja. Sedan Olof Bergström köpt Finshyttan i slutet av 1860-talet växte det snart till ett av de största järnbruken i Filipstads Bergslag.

Fogdhyttan (1540–1842)
Belägen ca 10 km norr om Filipstad, 150 m.ö.h. 1647 privilegierades en bergsmanshammare, vilken dock blev utdömd 1689 ”för hyttans konservation”. 1823 års relation säger, att den har klenast skog i bergslagen och en förfallen masugn. Nedblåstes slutligen 1842.

Forshyttan (1642–1846)
Belägen ca 15 km väst om Filipstad, ca 170 m.ö.h.

Gammalkroppa (1540–1904)
Belägen ca 10 km sydost om Filipstad, 200 m.ö.h. Två hammarsmedjor uppfördes i början av 1600-talet. År 1680 var den nedre hammaren alldeles förfallen och bergsmännens ansökan om återuppbyggnad togs tillbaka, då bergmästaren förmodade att återuppbyggnad ej skulle medgivas. Bergsmanshammarens smide flyttades 1841 till Lesjöfors, men omedelbart därefter uppfördes en ugn för järnets färskning medels puddling. Denna ugn var i bruk ca 10 år innan den nedlades.

Gammelhyttan (1400?-????)
Belägen ca 5 km NNO om Filipstad, vid Gamlesjöns västra strand, 195 m.ö.h. Mycket är oklart om denna anläggning. Vi refererar därför ordagrant ur ”Värmlandsberg – Atlas över Sveriges bergslag”.
RAÄ (Riksantikvarieämbetet) 87. Hyttområde (Gammalhyttan) bestående av 1 ugnsfundament, 1 slaggvarp, 1 kol/slagghög och 2 dammvallar. I området finns även en stensamling som eventuellt kan utgöra ytterligare en ugnsanläggning.
Arkeologisk undersökning: RAÄ 87 undersöktes arkeologiskt 1977 av Värmlands Museum, Göran Wettergren. Något som kan tolkas som ett masugns- eller härdfundament torvades av och dokumenterades och det drogs ett sökschakt genom ett slaggvarp. Kol-14 prover gav dateringar från 1400- 1600-talen.
Besiktning: Vid besiktning inom ramen för detta arbete i augusti 2001 konstaterades att det fanns trolig färskningsslagg i kol/slagghögen samt trolig kopparslagg i slaggvarpet. Dessutom fanns uppströms i området en hyttruin med ytterligare ett slaggvarp bestående av masugnsslagg och en kallmurad dammvall mellan sjön och hyttruinen. ”Stensamlingen” som skulle kunna utgöra ytterligare en ugnsanläggning påträffades däremot inte. En teori är att det på platsen funnits en kopparhytta och att denna i ett sekundärt skede, när masugnen var i drift, gjorts om till en färskningshärd, vilket motsvarar den anläggning som blivit avtorvad.

Grundsjöhyttan (1624?–1805)
Belägen ca 15 km norr om Filipstad, 255 m.ö.h. Ett privilegium meddelades 1624 åt Brynjell Andersson ”att bygga en masugn vid Grundsjöhyttan”, vilka ordalag gör det sannolikt att hyttan redan var uppbyggd, då den privilegierades; i jordeböckerna blir den dock ej synlig förrän 1638, då den också får ett nytt privilegium av bergsamtet.

Gustavsström (1749–1768)
Belägen ca 40 km nordöst om Filipstad, 222 m.ö.h. Vid Gustavsström kom ca 1749 en masugn och en ämneshammare till, samt vid det ca 2 km sydväst liggande Eriksdal två knipphamrar. Det var för Hällefors silververks räkning som dessa uppfördes. Ledningen av de nya anläggningarna hade av Bergskollegium anförtrotts åt ingen mindre än Sven Rinman, assessor och bergsråd i Bergskollegium. Om hans sysselsättning med värmlandsbruken är bekant, att han förbättrade det redan anlagda Gustavsströms bruk, ”som av oförsiktig byggnad gjort ett par olyckliga blåsningar”, och att han år 1751 byggde Eriksdals knipp- och spikhammare. Masugnen vid Gustavsström flyttades 1768 till Älvsjöhyttan. 1772 bestod enligt manufakturlängden Eriksdals bruk av en spiksmedja med två hjulstockar och två hamrar för varje stock. 1844 nedlades detta spiksmide. Vid Gustavsström fanns 1772 en ämneshammare med två härdar, en spiksmedja, en stålugn och en räckhammare. I början av 1800-talet verkar denna industri ha varit nedlagd, men 1844 kom rörelsen åter igång, i det att en mindre hammare för stål och spiksmide då privilegierades. Tillverkningen utgjordes nu huvudsakligen av smältstycken, som uträcktes vid Hällefors, samt av spik. Framställningen av smältstycken upphörde 1896, spiksmidet 1897. Idag är anläggningarna till största delen dränkta av vatten, då man dämt upp sjön Södra Laggen.

Gåsbornshyttan (1584–1866)
Belägen ca 20 km nordost om Filipstad, 210 m.ö.h. Hyttan ombyggdes 1835 av sten. Dess läge intill kyrkan gav en egenartad karaktär åt den lilla bergsmansbyn; den ena av de båda dominerande byggnaderna var rest för helgdagens andakt, den andra för vardagens arbete. Hyttan revs på 1890-talet och byggnadsmaterialet kom till användning vid bland annat en kyrkoreparation och en brobyggnad.

Haborshyttan (1540–1738)
Belägen ca 12 km norr om Filipstad, 160 m.ö.h. Hyttdriften var vissa tider nedlagd, till exempel mellan åren 1613-22.

Hedenskogshyttan (1642–1878)
Belägen ca 12 km sydväst om Filipstad, ca 130 m.ö.h. I slutet av 1660-talet var hyttan förfallen, och ägaren fick tillstånd att flytta blåsningarna till Älvsbackahyttan, men 1675 byggdes hyttan åter upp.

Hektorshyttan (1637?–1738)
Belägen ca 6 km nordväst om Filipstad, ca 150 m.ö.h.

Herrhultshyttan (1560–1738)
Belägen ca 10 km sydost om Filipstad, ca 165 m.ö.h. Betecknas redan 1570 som öde och under resten av 1500-talet verkar ingen verksamhet förekommit. År 1621 erhölls privilegium att bygga en (ny?) masugn och en hammarsmedja. Den senare låg nere en tid av brist på dugande smeder men privilegierades åter 1640. Hammaren nedlades 1689. Då beslut fattades om hyttans nedläggande 1738 hade den inte varit använd på flera år. Den nedlades troligen i början eller mitten av 1730-talet. Vid Herrhult fanns också en silverhytta, läs mer nedan under ”Silverhyttor”.

Horrsjöhyttan (1606–1847)
Belägen ca 13 km nordost om Filipstad, ca 240 m.ö.h. Skattlagd 1606, men det tycks som att det tog några år innan arbetet kom igång ordentligt vid denna hytta, men från och med år 1617 skedde dock blåsningar regelbundet. Klen vattentillgång, varför hyttan nedlades 1847.

Hättsjöhyttan (1640–1661)
Belägen ca 20 km SSO om Filipstad, 191 m.ö.h. Hyttan låg i norra änden av Stora Hättsjön, där en liten bäck rinner norrut. Fick privilegier 1638 och byggdes 1640. Den blåstes dock endast några få år. Den stod då öde fram till 1661, då den återuppbyggdes av bruksförvaltaren Otto Dress. Den förlades nu troligen något längre söderut, vid Stora Hättsjöns nordöstra strand, där också ett litet vattendrag ligger. Denna plats brukar kallas för Svånghyttan. Redan under andra blåsningen drabbades dock den nya hyttan av vådaeld och på grund av det otillfredsställande läget återuppfördes den aldrig. Lämningar av denna hytta finns kvar än i dag, medan den äldre hyttan sägs ligga under vatten då man dämt upp sjön.

Kalhyttan (1560–1738)
Ursprungligen belägen ca 2 km sydväst om Filipstad, nära Färnsjöns västra strand, ca 140 m.ö.h. Hyttan blev på grund av klen vattentillgång emellertid 1699 inflyttad till centrala Filipstad. 1738 blev Kalhytte bergsmän nödsakade att verkställa flyttning av hyttan och de inroterades då i Storbro-, Finns- och Bolhyttorna. Detta på grund av brandrisken med en hytta mitt i staden. Under återstoden av 1700-talet fanns i Filipstad ingen annan industriell anläggning än en kvarn.

Kytthyttan (1566–1624)
Belägen ca 2,5 km sydost om Filipstad, ca 155 m.ö.h. Anläggningen skulle enligt Harmens och Fernow ha skett år 1608, men redan i 1566 års räkenskaper finns Kytthyttan upptagen tillika med två bergsmän, som ägde den. Årtalet 1608 torde hänföra sig till något försök att återuppta blåsningen på denna plats. Först år 1611 fick man dock tillstånd att uppbygga masugnen, vilket troligen var klart omkring 1614. Enligt Harmens nedlades hyttan 1622, men ståthållaren Carl Bonde rapporterar, att det ännu 1624 företogs en 7 dygns blåsning i hyttan.

Långbanshyttan (1560–1933?)
Belägen ca 18 km NNO om Filipstad, 227 m.ö.h. Oklart exakt när hyttan byggdes men den finns upptagen i skattelängden för år 1560. Den övre hammaren byggdes 1632, den nedre privilegierades 1646. Den norra hammaren brann upp 1710 och fick ej återuppföras. Den södra fick behållas, men smidet inskränktes till ungefär hälften av vad det varit förut. Denna hammare gick fram till 1808. Förutom de bägge masugnarna vid Nykroppa, som nedlades under 1940-talet, så var Långbanshyttan den hytta i kommunen som gick längst. Detta berodde säkerligen på det goda läget, med gruvan strax intill hyttan men även på närheten till den stora Persbergsgruvan. Härtill fanns också bekväm järnvägsförbindelse med både Persberg och största avnämaren Lesjöfors bruk. 1930 brukar anges som hyttans nedläggningsår men verksamheten pågick troligen några år in på 30-talet, vilket disponenten vid Lesjöfors, Gerard De Geer, nämner i sin bok ”När järnet bröt bygd” från 1975.

Långbansändehyttan (1638–1812)
Belägen ca 22 km NNO om Filipstad, 215 m.ö.h.

Motjärnshyttan (1651–1916)
Belägen ca 28 km nordväst om Filipstad, 210 m.ö.h. Hyttan låg ursprungligen 1,5 km sydöst om den nuvarande hyttan. Omkring år 1700 flyttades den till nuvarande ställe. Fick stryka på foten då alltmer av tackjärnsproduktionen koncentrerades till Hagfors. Ligger alldeles intill länsväg 246 och utgör än idag ett mäktigt monument över bergshanteringen i Filipstads Bergslag.

Mögsjöhyttan (1638-1873)
Belägen ca 8 km nordväst om Filipstad, 195 m.ö.h. Omkring år 1670 upphörde blåsningarna och 1680 sägs hyttan vara ”alldeles nederrutten och förfallen”. Detta varade dock inte länge, då handelsmannen Lars Andersson Bratt redan samma år uppförde en ny masugn. År 1873 tystnade masugnen för gott och sinnerteglet från hyttan blev använt vid reparationer av torpstugor i närheten.

Mörttjärnshyttan (1638–1757)
Belägen ca 16 km nordöst om Filipstad, drygt 200 m.ö.h. Hyttan även kallad ”Brickan”. Anlades i en liten bäck som leder vattnet från Stora Mörtsjön ner i Saxen. Ombyggd 1688 vid ett bättre ställe längre ned i bäcken. Trots flytten visade sig vattendraget för klent och blev med tiden otillräckligt, så att hyttan blev nedlagd redan vid mitten av 1700-talet. En hammare blev färdigbyggd 1652 men blev utdömd år 1689.

Nordmarkshyttan (1540–1905)
Belägen ca 13 km norr om Filipstad, 170 m.ö.h. Var under 1600-talet en av de mest produktiva hyttorna i vår bergslag. En hammare privilegierades år 1647 för hyttans bergsmän. Den blev inte så långvarig, 1670 års relation förmäler att den ödelagts ”i dessa år”, som det verkar utan något påbud från myndigheterna. Senare inköptes större delen av hyttan av Uddeholmsbolaget och masugnsdriften koncentrerades till Hagfors varvid hyttan fick lägga ned.

Nyhyttan (1540–1738)
Belägen ca 2 km öst om Filipstads kyrka, 180 m.ö.h. En hammare fanns, vilken var förbjuden på 1630-talet på grund av bristen på duktiga smeder, men den frigavs 1640. Relationen av 1670 meddelar, att hammaren redan då var utdömd, men att ägarna strävat emot detta och inte velat göra sig av med den. En hastig vårflod förstörde emellertid smedjan år 1680, och något tillstånd för att bygga upp den meddelades ej.

Nykroppa (1540–1947)
Belägen ca 14 km SSO Filipstad, ca 140 m.ö.h. Två nya masugnar uppfördes 1585. Blev kronobruk (statligt ägt) vid ungefär samma tid. Efter år 1600 skedde blåsningarna i endast en ugn. Gjutningar förekom i hyttan från år 1585. Bland annat tillverkades kanoner fram till år 1600. Verket omfattade även en osmundsmedja. Stångjärnssmidet förlades till Hättälven och Fors (Storfors) något längre söderut, men i början på 1620-talet anlades stångjärnshammare intill hyttan. 1669 var hyttan och hammaren i kraftigt förfall och ödelagda. En ny masugn privilegierades 1689 och hade troligen redan då varit i bruk några år. Denna hytta var igång under hela 1700-talet. Hammaren återuppbyggdes ej. I slutet av 1800-talet moderniserades och utvidgades bruket kraftigt. 1876 stod två moderna och nybyggda hyttor klara tillsammans med ett bessemerverk. Ett götvalsverk togs i bruk 1882 och så vidare. För en mer ingående beskrivning så hänvisar vi till sidan om Nykroppa bruk. De två hyttorna som byggdes på 1870-talet nedlades 1945 respektive 1947. Detta var de sista hyttorna i drift i Filipstads Bergslag, och därmed tog en flerhundraårig epok slut.

Näsrämshyttan (ca 1650–1896)
Även kallad Rämshyttan. Belägen ca 35 km norr om Filipstad, ca 250 m.ö.h. På 1670-talet byggdes en ny masugn, men man hade problem med att få fram malm av bra kvalité till hyttan som tidvis var öde. Ett gjuteri byggdes på platsen av Christopher Myhrman den äldre 1748-49. Strax därefter byggdes mulltimmerhyttan om till stenhytta. År 1808 privilegierades en stångjärnshammare. En manufaktursmedja, kallad Didriksfors, privilegierades 1814 och inrymde en knipp- och en spikhammare. Hammaren och manufakturverket lades ned någon gång innan 1840-talet, då de flyttades till Liljendals bruk en bit norrut. Hädanefter var endast hyttan igång fram till nedläggningen 1896.

Pardishyttan (1629–1873)
Belägen ca 15 km väst om Filipstad, 157 m.ö.h.

Rämshyttan (se Näsrämshyttan)

Sandsjöhyttan (1646–1689)
Belägen ca 22 km norr om Filipstad, 233 m.ö.h. Utdömd redan 1689 på den grund att dess skogstillgångar var nödvändiga för malmbränningens bedrivande i Nordmarksgruvan (tillmakningen).

Saxåhyttan (1540–1916?)
Belägen ca 15 km nordöst om Filipstad, 185 m.ö.h. En hammare byggdes 1633 och var i drift till 1856.

Skarphyttan (1638–1858)
Belägen ca 18 km sydost om Filipstad, 237 m.ö.h. De tre egendomarna Skarphyttan, Bosjö hammare och Svartsång förvärvades av samma ägare, vilka omkring år 1740 ordnade så att Svartsångshyttans tackjärnsblåsning och Bosjö hammarsmide överflyttades till Skarphyttan. Smidet lades dock ned 1850 och masugnen åtta år senare.

Skåltjärnshyttan (1637–1860)
Belägen ca 14 km nordväst om Filipstad, ca 180 m.ö.h.

Stjälphyttan (1664–1854)
Belägen ca 20 km norr om Filipstad, 182 m.ö.h. Hyttan var ursprungligen ”hjälphytta” till Nordmarkshyttan men från 1699 avskild som självständig. Ägdes av Uddeholm vid nedläggningen och blåsningarna flyttades då till den ombyggda Motjärnshyttan.

Storbrohyttan (ca 1600–1920)
Belägen ca 1,5 km nordväst om Filipstads Kyrka, 136 m.ö.h. Från Storbrohyttan gick en hästjärnväg ned till Kyrkviken i sjön Daglösen. Delar av sträckningen finns kvar än idag och kallas för ”Malmgatan”.

Stöpsjöhyttan (1601–1882)
Belägen ca 10 km nordväst om Filipstad, 160 m.ö.h. En första hammarsmedja byggdes på 1630-talet och privilegierades 1640 efter att någon tid ha varit förbjuden. Den andra hammaren anlades år 1655. Bägge hamrarna blev utdömda 1689. Hyttan gick dock nästan i ytterliggare 200 år.

Svartsångshyttan (1624–1738)
Belägen ca 13 km sydost om Filipstad, 198 m.ö.h. Fick privilegium 1624. En stångjärnshammare byggdes 1635. Masugnen lades ned 1738 då blåsningen överflyttades till Skarphyttan. De bägge hyttorna hade då samma ägare. Smidet fortsatte till 1860- el. 61.

Svartåhyttan (1687–1893)
Belägen ca 17 km väst om Filipstad, 158 m.ö.h. Uppfördes ursprungligen som ”hjälphytta” för delägarna i Pardis- och Forshyttan.

Svånghyttan (se Hättsjöhyttan)

Torskebäckshyttan (1540–1907)
Belägen ca 10 km öst om Filipstad, 200 m.ö.h. En hammare fanns också på platsen, troligen anlagd omkring 1608. Den låg långa tider öde, men 1643 utfärdades åter privilegium på denna hammare som dock åter igen ganska snart nedlades. Hammaren revs troligen år 1664.

Vikhyttan (1540–1613)
Belägen ca 0,6 km väst om Filipstads kyrka, 132 m.ö.h. Denna hytta låg med största sannolikhet där Skillerälven bildar en fors, det vill säga vid nuvarande museet Kvarnen. En hammare anlades här omkring 1608 vilken från och till gick fram till 1689. Nedläggningsåret kan diskuteras, då det var de två sista av Filipstads hamrar som nedlades. 1640 fanns nämligen så många som 4 hamrar i staden, men det är osäkert exakt var de låg.

Yngshyttan (1540–1689)
Belägen ca 8 km nordöst om Filipstad, 205 m.ö.h. Ännu en bit in på 1600-talet hade skogsbristen icke börjat göra sig gällande. Denna hytta som låg fördelaktigt till alldeles nära de rikt givande persbergsgruvorna kunde därför vid denna tid expandera ordentligt. 1614 byggdes sålunda ytterliggare en masugn nedanför den gamla. Därigenom kom hyttan under några årtionden att uppnå en tackjärnsproduktion som endast överträffades av Nykroppa Kronobruks. Den första hammaren anlades 1621, men bristen på yrkeskickliga smeder gjorde att den någon tid var förbjuden, till dess bergsfogden Jon Persson år 1638 utverkade dess frigivning. En ny hammare, kallad den nedre, uppfördes kort därefter, år 1639- eller 40, av samme Jon Persson och domaren Nils Persson. Under 1640-talet stod rörelsen vid Yngshyttan på topp med två masugnar och två hammare. I mitten på 1600-talet började dock konkurrensen om skogen bli allt hårdare. Det gick åt oerhört mycket ved när man med tillmakningsmetoden eldade på berget nere i gruvorna för att göra det skört och få loss malmen. Snart nog började därför inskränkningar i driften vid hyttan. År 1653 eller 54 lades den nedre masugnen ned. Den nedre hammaren nedlades troligen på 1670-talet. På sommaren 1680 brann den övre hammaren upp och den återuppbyggdes ej. Nu återstod med andra ord endast en masugn, vilken gick fram till 1689.

Åskagshyttan (1575–1860)
Belägen ca 12 km ost om Filipstad, 200 m.ö.h. Hyttan låg ursprungligen på västra sidan av Norra Åskagstjärnen men i mitten på 1600-talet byggdes ännu en masugn på östra sidan av tjärnen. Vattenkraften i den nya hyttan var betydligt större och 1706 träffades överenskommelse om att lägga ned den västra och låta samtliga intressenter inbruka sig i den östra hyttan. Enligt Furuskog så byggdes ingen hammare vid Åskagen, men C. Löfström som skrev om hyttan i början av 1930-talet nämner att en hammare fanns på platsen (Västra hyttan), vilken utdömdes 1636. Den var troligen byggd i början av 1600-talet.

Älvsjöhyttan (1769–1896)
Belägen ca 33 km nordost om Filipstad, 205 m.ö.h. Masugnen vid Gustavsström flyttades till Älvsjöhyttan 1768. Ägare var Helleforsverken. Mycket av malmen togs från Fagerbergsgruvorna som ligger cirka 4 km längre norrut.

Önshyttan (se Yngshyttan)

Örlingshyttan (1629–1738)
Belägen ca 21 km nordöst om Filipstad, 215 m.ö.h. Då järnmalmen kring Gåsborn var av ganska dålig kvalité togs den mesta av malmen från Persberg. 1673 fick bergsmännen tillstånd att anlägga en stångjärnshammare i hyttans gamla osmundsmedja. Hyttan nedlades 1738 och smidet flyttades tio år senare till Saxån. Säkerligen bidrog det faktum att hyttan låg (alltför?) nära Hellefors Silververks anläggningar till nedläggningen.



SILVERHYTTOR

Filipstad, Knöppels Silververk (1704–ca 1923)
En Johan Knöppel bearbetade på 1720-talet Hornkullens silvergruvor i Nykroppa. Knöppel förädlade åtminstone delar av malmen i sitt silververk i Filipstad. En del menar att denna anläggning låg i Skillerälven och att man använde samma damm som Harald Spångs verkstad. Andra påstår att det var i den s.k. lasarettsbäcken som anläggningen var uppförd. Han hade redan i början av 1700-talet intressen i silverskärpningarna å Koberget, Nyttstafältet mellan Filipstad och Persberg.

Lahälls Silververk (1860–66)
Beläget ca 18 km norr om Filipstad, 230 m.ö.h. Lahälls silvergruvor, som ligger i norra änden av Hyttsjön, Långban, började bearbetas alltmer ihärdigt i slutet av 1850-talet. Detta var anledningen till att ett silververk byggdes på platsen. Då fyndigheterna i trakten tyvärr var alltför dåliga så lades verket snart ned.

Herrhult (1738–1745)
Malmen togs från Hornkullens silvergruvor. Enligt uppgift ska det ha funnits en silverhytta redan tidigare vid Herrhult, men om den vet man inte mycket. Här fanns även en järnhytta (se ovan).

Getön (1862)
Belägen i sjön Yngen, ca 8 km nordost om Filipstad, 202 m.ö.h. På Getön fanns silvergruvor som brutits sedan början av 1700-talet. Man beslöt därför att anlägga en silverhytta på ön. Man måste nog tillstå att detta var ett stort misstag, för någon vattenkraft fanns ej att få tag i ute på ön och kvalitén på silverfyndigheterna var heller inte så rika som man först trott. Verksamheten pågick bara en kort tid, troligen inte ens ett helt år, utan man provblåste malmen vid Lahälls silververk strax norr om Långban.

Nykroppa (1583?–1606?)
För smältning av silvermalmen från Hornkullen. Troligen smältes även malm från Gruvåsen strax öster om Torskebäcken och från Limmingen (Grythyttan). Även järnhyttor (se ovan).

Torskbäcken (1582–1586?, 1670)
Här uppförde man 1582 en ganska betydande industriell anläggning, bestående av en hytta med en smältugn, en drivugn och två ”kamrar”, en ”jordstuga”, två ”nattstugor” med en underbod och två kamrar, spannmålsbod med två bottnar samt ett kolhus. Snart flyttades dock smältningen till Nykroppa istället. Man är idag inte helt säker på var anläggningarna har legat, men fortsatt forskning kanske kan ge klarhet i detta. Huruvida om det var silver eller koppar som smältes i hyttan är osäkert, men möjligen kan ett kopparverk varit igång i Torskebäcken på 1630-talet, då Carl Bonde nämner ett kopparverk i drift i Värmland. Omkring 1670 drev arrendatorn Otto Dress och några bergsmän brytning i några kopparstreck i trakten och de skulle också ha byggt en smälthytta i samma ström som järnhyttan står. Verksamheten nedlades snart. Även järnhytta (se ovan).

Yngshyttan (1825–1827)
Bolaget Josephinas Silververk bildas 1823. Smältning igångsattes i slutet av 1825 i silverhyttan vid Gubbdammen där först Yngshyttans masugn (se under järnhyttor ovan) och senare Storgruve konsthjul legat. Malmen togs främst från Getbergsgruvorna, strax norr om Långban. Redan 1827 upphörde dock verksamheten vid Yngshyttan.



KOPPARHYTTOR

Asphyttan
Provsmältning av kopparmalm år 1581.

Stjärnfors (1706–1719)
Beläget ca 27 km nordost om Filipstad, 205 m.ö.h. År 1704 upptäckte kolaren under Lesjöfors bruk Per Johansson Öbo några kopparmalmsstenar på det s. k. Stjärnberget öster om bruket. Detta blev upprinnelsen till ett kopparverk i Stjärnfors, som förlades några km söder om kopparfyndigheten, på den lilla landtungan mellan sjöarna Bredreven och Mögreven. Troligen startade verksamheten år 1706. Smältugnen ombyggdes 1708. Enligt 1711 års bergmästarberättelse bestod anläggningen av en smält- och garugn ”efter Kopparbergsmanéret”, ett vändrosthus med 7 ugnar, boningsrum för bokhållare och hyttfolk samt spannmålsbodar. Brytningen av koppar upphörde redan 1710 på Stjärnberget och vid samma tid nedlades också kopparverket. Senare brytningsförsök har givit negativt resultat. Under åren 1718 – 19 skedde troligen en del smältningar vid Stjärnfors, på kopparmalm från Gruvåsen, Torskebäcken.

Källor: Jalmar Furuskog, 1924: De värmländska järnbruken. Björklund, Langhof, Berg, 2003: Atlas över Sveriges bergslag - Värmlandsberg. Jalmar Furuskog, 1918: Värmland förr och nu, en studie i historisk geografi. N. H. Magnusson, 1925: Persbergs malmtrakt. Carlborg, 1931: Långbans malmtrakt.