C. A. Billman föddes vid Yngshyttan, Persberg, 5 augusti 1870. Fadern Carl Johan Vilhelm Billman, var disponent vid Högbergs gruvbolag, Persberg. Modern hette Anna Fredrika Almqvist. Billman hade tre syskon, Emma Charlotta (1867 - 1877, död i hjärtlidande), Signe Maria, född 1872, Bror Axel Harald, född 1875. Efter skolstudier vid Karlstads högre allmänna läroverk 1881 – 1888 kom Billman ut på bruksbanan. Han var elev vid Dömle bruk utanför Deje 1888 – 89. Genomgick också Jernkontorets praktiska kolarskola vid Berg sistnämnda år. Blev sedan bokhållare vid Älvsbacka bruk 1889 – 90. Genomgick Filipstads Bergsskola 1890 – 91. Bokhållare vid Borgviks bruk utanför Grums 1891, Charlottenberg 1892, vid Dejefors 1893 och vid Lesjöfors 1894. År 1900 blev han anställd som ingenjör vid Lesjöfors, vilket blev hans befattning ända fram till hans pension vid 75 års ålder 1945. Billman erhöll 1908 Jernkontorets och Kungliga Kommerskollegiums stipendier för studier i USA rörande de tillverkningsmetoder inom järn- och stålbranschen som omfattades av Lesjöfors bruk. Arbetade under sina år vid Lesjöfors bruk bland annat som försäljare. Under de sista aktiva åren kombinerade han platsen som ingenjör vid fjädersmedjan med uppgiften att utföra månadsboksluten för hela bruket. Billman gifte sig år 1902 med Ester Katharina Eriksson, född 1873 i Karlstad, dotter till fattigvårdssysslomannen och brandchefen i Karlstad John Eric Eriksson. Carl August och Ester hade två barn, Tore, född i Lesjöfors 1903, korrespondent vid Bofors AB, och Karl-Axel, född i Lesjöfors 1906, ingenjör och platschef vid Kalmar Bobbin AB, Påryd.

Ingenjör Billman var en till ytterlighet sparsam man vad gäller såväl honom själv som hans förvaltning av bolagets angelägenheter, i ”Slaggstänk” nr 2 – 1961, ger disponenten Gerard De Geer några exempel på detta:

”Ännu långt efter det att jag kommit till Lesjöfors drev bolaget lantbruket i egen regi. Under denna tid åtnjöt Billman naturaförmånen av en bal torvströ per år för skötseln av sitt hönseri. När lantbruket sedan överläts till en arrendator, var det ingen som tänkte på denna torvströbal. Då Billman hos arrendatorn krävt att få ut sin rätt, fick han blankt avslag. Djupt upprörd kom Billman upp till mig och frågade varför en gammal trotjänare skulle utan vidare berövas en förmån som han åtnjutit i många år. Jag var ett enda frågetecken. När jag sedan erfor vad det gällde, ordnades frågan i bästa samförstånd. Billman fick istället ett årligt bidrag av kr. 1: 15, motsvarande priset på en bal torvströ, och allt var frid och försoning”.

De Geer fortsätter:

”Många kanske tycker att det här relaterade exemplet kan verka förlöjligande vad gäller Billmans leverne eller livsfilosofi. Det är mig helt främmande att inlägga något sådant i min skildring. Detta bevisas bäst av att han var lika, om icke än mer sparsam när det var fråga om sitt arbete i bolagets tjänst. Betydelsefull var bland annat hans sparsamhet när det gällde skötseln av fjäderverkstaden. Ackordsförhandlingarna rörde sig ofta om halvören, och vid prissättning vid offerter var han till ytterlighet noggrann. Tillverkning av kanonfjädrar för Bofors var på den tiden en för fjäderverkstaden och hela bruket avgörande produktionsgren. När Bofors efter mottagandet av en offert  återkom och försökte pruta, medförde det för Billman såväl fysiska som psykiska lidanden. Han var härvid envisheten personifierad och avgick vanligen med segern. Hade vi exempelvis avgivit en offert till ett pris av 360 kr. per fjäder, ringde Bofors till Billman och begärde prutning. Billman beklagade sig livligt och meddelade att han skulle återkomma om några dagar sedan han kontrollerat sina kalkyler. Nästan undantagslöst blev svaret att kalkylen icke medgav någon prutning. Det väsentliga var givetvis att Bofors var tillfredsställda med vår kvalitet. Billmans position hade stärkts av att han genom en viss personlig kanal fått kännedom om att Bofors vid ett tillfälle då han visat sig oresonlig prövat ett annat fabrikat, med helt negativt resultat. Detta fick jag veta av Billman långt senare. Man kan möjligen av denna skildring dra den slutsatsen, att sparsamhet var Billmans mest utmärkande egenskap. Så var dock ingalunda fallet. Billman var en sällsynt arbetsam tjänsteman med goda kunskaper på olika områden. Härtill hade han en fin och nobel karaktär”.

I samma artikel ger också De Geer en bild av att det söps rätt kraftigt på bruket förr i tiden:

”Det var klent beställt med nöjen och omväxling vid den tidens bruksliv på Lesjöfors. Enformigheten och tristessen förgylldes dock genom en ganska aktningsvärd spritkonsumtion i ungkarlshotellet i Sörbyggningen. Spriten – företrädesvis punsch och brännvin – var på den tiden mycket billig, helt fri från skatt som den då ännu var. Alla kostnader för sprit var gemensamma. Ingen skillnad gjordes om man var nykterist eller storsupare. Var och en hade att lägga sin tribut efter pro rata parte. Spriten för hela året köptes i december varje år, då samtidigt konsumtionen för det gångna året betalades. Man åtnjöt sålunda ett års kredit på sina spritköp. Undra på att det med detta system blev ganska påkostande för nykteristerna. Ingenjör Billman och även förvaltare Hwasser var till en början nykterister, men med deras sparsamma läggning blev det i längden outhärdligt att betala de andras sprit. De övergav nykterismen, ehuru de alltid förblev mycket måttliga i sin konsumtion. Den andra poolen representerades av en ingenjör som senare avancerade till disponent vid Avesta. Han har själv berättat för mig, att han under sina två år vid Lesjöfors i medeltal konsumerade en helflaska punsch om dagen. Det var absolut nödvändigt, förklarade han, för att kunna uthärda ensamheten och tristessen vid det isolerade Lesjöfors”.

På sin fritid åkte Billman gärna skidor, och på sommaren sysselsatte han sig gärna med trädgårdsskötsel. I Lesjöfors bruks personaltidning ”Slaggstänk” var han också en ofta förekommande artikelförfattare, med sina intressanta och läsvärda artiklar om Lesjöfors i svunna tider.

Källor:

”Bergsskolans i Filipstad elever 1830 – 1930”. (Matrikel av Govert Indebetou)

”Filipstads Tidning” 1955-08-04

”Slaggstänk” nr 2 – 1961. (Personaltidning för Lesjöfors bruk)

”Gamla minnen kring en gammal släkt” Bror Billman, Karlstad 1924.

Av J. Kruse 2008-02-19.